Känsla och förnuft

När Juli blev Augusti.
När juli blev augusti möttes du och jag,
jag hade inte varit ute på ett tag.
Men hur som helst så stod jag där i vimlet vid en bar,
och plötsligt möttes våra ögon, den blicken har jag kvar.

Du kändes som en främling för en kort sekund,
sen kändes du så välbekant i nästa stund.
Vårt möte fick mej inse att dom sista år som gått,
har jag som kvinna inte vuxit, har gett mer än jag fått.

Jag brukar aldrig låta någon följa mej,
men natten andades en trygghet nära dej.
Vi kanske hade mötts i något tidigare liv,
men då när juli blev augusti, var känslan lätt naiv.

Refr: När juli blev augusti, ja då insåg jag,
där ute finns så mycket kärlek och en morgondag.
Jag hade älskat mer än lovligt mycket,
när juli blev augusti skrevs det första, och det sista stycket.




Du finns nånstans just nu, men var.
Sensommarkväll den trettionde augusti,
för första gången nu i år känns luften höstlig.
Jag sitter ensam i mitt kök, där ute faller regn,
och telefonen ligger tyst bredvid min säng.

En höst och vinter väntar nu runt knuten,
och jag kan inte längre skjuta på besluten.
Hur vill jag livet ska se ut när nyårsklockan slår.
Just nu så känns det som om åren bara går.

Jag tänder ljuset på mitt bord och myser,
det värmer gott när sommarsolen inte lyser.
Förnuft och känsla möts och skiljs i livets dubbelspel.
Kontentan blir att kärlek saknar rätt och fel.

Refr: Du finns nånstans just nu, men var.
Vi skiljdes åt med hårda ord i delat självförsvar.
Minnesbilder, tankar, känslor, ingenstans finns svar.
Du finns nånstans just nu, men var.




En månskens silhuett.
En gatulykta slocknar utanför,
men mörkret det är ingenting som stör.
Det ger mej bara ro att tänka klart,
jag vet att ljuset återvänder snart.
Så det är bäst att ta tillvara på,
en månskens silhuett, en avbild av oss två.

Jag ser konturer utav ensamhet,
och tvekar fast jag innerst inne vet.
Att tvåsamhet är ingenting för mej,
om ordet inte innefattar dej.
Jag har en minnesbild att leva på,
en månskens silhuett, en avbild av oss två.

Refr: Jag ser en månskens silhuett i taket.
Där uppe dansar våra drömmar naket,
och plötsligt hörs en röst som säger mej.
Släpp honom fri för, för frihet föder kärlek.
En dag så söker han på nytt din närhet,
men först behöver han få sakna dej.

 

Jag stal ett ögonblick, för alltid finns det kvar.

Jag stal ett ögonblick, för alltid finns det kvar.
En spillra av kristall klart månljus det är allt jag har.
Släpp in mej eller låt mej slippa ur ditt fasta grepp.
På tidlöst vatten finns det ingen hamn för vilsna skepp.

Din stjärnbild faller ner, en passionerad kyss.
Jag svär att jag såg sanningen i dina ögon nyss,
men lögnen tar förnuftet i sin famn och drar en vals.
Om jag är galen eller listig, vet jag inte alls.

När livet sen tar slut, vad pryder då din grav.
Här vilar nån som aldrig tillät att hans dröm blev av.
Den vita duvan kanske bygger bo långt härifrån.
Den kärlek som jag tog det var en stöld, och inget lån.

 

In the heart of a lonely night.

When you see the empty chair,
then you maybe realize that I’m not there.
Do you really care about an empty chair,
when there’s so many hundred people sitting there.

All the records made of gold,
do they warm when light’s turn off and night’s are cold.
When I look into your tired eyes, I see,
a passion, but it’s not for her, it is for me.

Stick: I can feel his tender touch again,
God, please help me to forget this man.

Refr: In the heart of a lonely night,
burn a little flame of love, so bright.
I don’t want my life to be just like a fight,
in the heart of a lonely night.

Du har guld i dina tankar.

Du har dina barn och dom behöver dej,
men trots detta känner jag en längtan inom mej.
Finns det inget skydd mot kärlek när den inte passar in.
Jag vill bara glömma om du ändå inte kan bli min.

Finns det något allvar bakom varje gest.
Lever du med kvinnan som du älskar allra mest.
Det är frågorna som bara du kan svara på, förstås.
Om min flaskpost når din strand, så tror jag ödet tror på oss.

Refr: Du har guld i dina tankar, du har silver i din hand.
Jag kan se ditt leende vid horisontens rand.
Du har hopp i dina fotsteg, du har äkthet i ditt skratt.
Havet glittrar när min flaskpost driver mot en sömnlös natt.

Jag undrar för mej själv.

När stjärnor tänds på himlen, tänker jag på dej,
du finns i ensamheten här hos mej.
Vi står vid samma vägskäl, men jag saknar kraft att gå,
jag undrar för mej själv, hur kan man älska någon så.

Jag går omkring här hemma, fryser blod till is,
det sägs att kärlek alltid har sitt pris.
En vind av stundens närhet för mej sakta bort från dej,
jag undrar för mej själv, ska vi för alltid leva var för sej.

Din ring, ditt barn, din kärlek, närhet utan gräns,
jag ville känt hur riktig trygghet känns.
Nu sitter jag här ensam med en filt och rostat bröd,
jag undrar för mej själv, är drömmen om ett livsverk helt förstörd.

Refr: Vi har en egen stjärna, hälften du och hälften jag,
när vi föddes andades två stjärnor samma andetag.
Mötet smälte samman, ledstjärna och vän,
jag undrar för mej själv, kan stjärnan leda dej till mej igen.